Yeah, right

Just nu skulle jag behöva ett BodyCombatpass...eller en helveteslång springtur i skogen...eller väldigt väldigt mörk musik på väldigt väldigt hög volym. Olyckligtvis funkar inte riktigt något av dessa alternativ särskilt bra mitt i natten, speciellt inte med ljudkänsliga barnfamiljsgrannar.


Ibland har det hänt att jag undrat om jag egentligen önskar att vi aldrig träffats. Sen blir jag alltid lite förskräckt över mig själv, jag är ju för snäll för att tycka så om någon! Man måste ju fokusera på det som har varit bra och härligt, alla positiva sidor du har, alla ljusa minnen, den underbara känslan i magen och knäna jag faktiskt haft.

Kräks på mig själv, here's the God damn truth:
JA, det som var bra var faktiskt bra. MEN. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag blivit sårad. Lekt med. Övergiven.
Du är en lika bra eller dålig människa som någon annan, med faktum kvarstår - jag skulle blivit besparad så mycket lidande om vi aldrig mötts.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0